riisipuuro

Inga kommentarer. Jo förresten, jag gillade inte namnet här riktigt. Korkat.

Simmade som attan idag. Med systrami. jag glömde att räkna längder och tänkte mest att jag var en krokodil som simmade runt i en gul flod i jakt på kött. Då var det tur att systrami var bakom för hon kunde tvärtemot inte låta bli att räkna.

Match idag, det var kallt och sket sig. En tjej nickade in i en annans huvud det small över hela planen. Jag trodde hon spräckt skallbenet, men det var bara ett hårspänne som trasades sönder. Inte lika spännande men mycket bättre. Jo.

Ah, det känns som att jag har en tennisboll i tarmen. Och nu till något annat:

Dagen började med balett. Jag känner mig så osmidig. En heffaklump eller en tunna med två ben som skumpar omkring på golvet. Graciöst.
Sen var det dags att fixa inför skolfotograferingen. Men det är en hemlis. Folk gick nuts och dansade galet (jag sto helt stilla och tittade på, säkert...). Vi åt kakor, målade och övade på sång inför auditionen. Bajsröst.
Seriöst, jag hatar min röst när jag sjunger. Den är så gäll och irriterande. Jag kollar runt i rummet efter den som sjunger så jobbigt hela tiden och upptäcker gång på gång att det är jag. Sorgligt att jag aldrig kommer till insikt...
Nu, träning!

Jag grävde aldrig efter bröd i köket. Somnade sittandes och vaknade med knöligt hår av att det luktade pangkaka. Syster är så duktig, mina pangkakor blir alltid klumpiga och jag skulle aldrig få för mig att gå upp extra tidigt för att tillaga dem. Världens godaste pangkakor vågar jag mig på att säga.
Om det berodde på systers skillz, min hunger eller det faktum att jag inte ätit pangkakor på år och dag, det vet jag inte. Men jag gissar på systers skillz.
Igår träffade jag så trevliga människor så det är inte sant. Log hela vägen "hem" till sängen soffan och sjöng till Shakira som joddlade ur radion.
LölölölöölölöLölölölöölölöööö Whenever, wherever. osv.

Nu ska jag skriva en bok.

Hej.

En kväll vid Vätterns strand. Vi åkte ut med båten när solnedgången var som vackrast. Jag låg framme i fören och såg på himlen medan R och M slängde i burarna och Ma fotograferade. Det känns nästan förbjudet att fota sådana solnedgångar. De är för underbara för att förstöras av en bild som visserligen är fin, men ändå så mycket sämre.
När vi lagt i alla burar och åkt upp till sommarstugan så åt vi fjolårets kräftor (inte ruttna, frysta...) och drack julebrygd som fanns kvar sedan..ja jul.
Jag fick rosiga kinder och svidande läppar. Det är kräftornas hämnd för att vi kokar dem levande. Fare. Egentligen så är ju alla lite allergiska mot kräftor, därför är det bra att äta något innan så att inte magen får spunk.

Nattetid spenderade jag i en smal soffa som alla trodde jag skulle ramla ur, de satsade till och med pengar. Men jag klarade mig utan blåmärken.

"Vems är kräftan"
"Den är din om du vill"
"Men släng hit den då!"

Farmor är kul, hon asgarvar åt allt. Tänk en liten gumma som ser snäll ut och är jättetrevlig och glad. Man luras av hennes rara uppsyn men märker plötsligt att hon jävlas och driver med folk i smyg. Hela tiden. Jag håller koll på henne nu, och det är förbannat kul när folk inte förstår någonting.

Snart är det dags att jobba. Städa och servera öl, yippie!...

Hej och välkommen!