riisipuuro

En kväll vid Vätterns strand. Vi åkte ut med båten när solnedgången var som vackrast. Jag låg framme i fören och såg på himlen medan R och M slängde i burarna och Ma fotograferade. Det känns nästan förbjudet att fota sådana solnedgångar. De är för underbara för att förstöras av en bild som visserligen är fin, men ändå så mycket sämre.
När vi lagt i alla burar och åkt upp till sommarstugan så åt vi fjolårets kräftor (inte ruttna, frysta...) och drack julebrygd som fanns kvar sedan..ja jul.
Jag fick rosiga kinder och svidande läppar. Det är kräftornas hämnd för att vi kokar dem levande. Fare. Egentligen så är ju alla lite allergiska mot kräftor, därför är det bra att äta något innan så att inte magen får spunk.

Nattetid spenderade jag i en smal soffa som alla trodde jag skulle ramla ur, de satsade till och med pengar. Men jag klarade mig utan blåmärken.

"Vems är kräftan"
"Den är din om du vill"
"Men släng hit den då!"

Farmor är kul, hon asgarvar åt allt. Tänk en liten gumma som ser snäll ut och är jättetrevlig och glad. Man luras av hennes rara uppsyn men märker plötsligt att hon jävlas och driver med folk i smyg. Hela tiden. Jag håller koll på henne nu, och det är förbannat kul när folk inte förstår någonting.

Snart är det dags att jobba. Städa och servera öl, yippie!...